sundsutsikt.se

Kärnkraften är på 1950-talet en ny företeelse

vilket innebär att man inte har några

erfarenheter om fördelar eller eventuella risker.

Tidigt väcks tanken om att bygga ett kärndrivet

handelsfartyg med en enkel last, föreslagsvis

då en oljetanker.

USA:s President Dwight D Eisenhower

föreslår 1955 att man skall bygga ett kärndrivet

handelsfartyg för att visa USA:s avsikter att

använda kärnenergin på ett fredligt sätt, detta är

ett led i hans strategi "atoms for peace"

(Operation Candor) ägnat att hålla utvecklingen

inom kärnernergi under kontrollerade former.

Detta ska bli ett exprimentfartyg för att få

erfarenheter av att bygga, driva och bemanna

kärndrivna fartyg.

Savannah byggs som som kombinerat last och

passagerarfartyg med en kapacitet av 9900 ton

gods och 60 passagerare.

Namnet får hon efter hjulångaren SS.Savannah

som 1819 blev det första ångfartyget att

korsa atlanten.

Hon har elva vatentäta sektioner bestående av

bland annat de sju

lastrummen, reaktorrum och maskinrum.

Skrovet är förstärkt runt reaktorrummet för att

bättre skydda reaktorn vid en eventuell kollision.

Reaktorummets placering midskepps innebär att

överbyggnaden är längre akterut än traditionellt

då man lätt behöver få tillgång till utrymmet med

sina specialverktyg för service och

bränslepåfyllning av reaktorn.

Lastrum nr 5 kom därmed att hamna under

överbyggnaden och lastas genom en sidoport

i skrovet.

Fartygets konstruktion gör att det är svårlastat,

hon får därför en specialdesignad lastutrustning

som väger mindre, ska vara enklare att hantera

och som man snabbare ska kunna lasta med

men som dock klarar mindre tyngd.

Denna speciella Bomrigg är dessutom utrustad

med överlastskydd.

Alla lastluckor utom två i lastrum 6 är hydraliskt

manövrerade.

Savannah blir utrustat med den senaste tekniken

inom navigation och kommunikation samt

stabiliseringsfenor för att minska fartygets

rullning i hård sjö.

I december 1961 börjar man ladda reaktorn med

bränsle och en tid med tester och provturer pågår

fram till leveransen den 1 maj 1962.

Första tiden i drift besöker hon nordamerikanska

hamnar fram till man tar in på planerat varvsbesök

för kompleteringar och reparationer i februari 1963.

1964 korsar hon atlanten för besöka en rad

europeiska hamnar och i början på september detta

år gästar hon Helsingborg.

Fartyget ligger vid oljehamnen i Sydhamnen och är

öppet för besökare, en del av stadens skolor har

ordnat studiebesök på fartyget för sina elever.

I september 1965 lämnar fartyget New York med

sin första kommersiella last bestående av styckegods.

1968 är det dags för första bränslebytet vid Todd

Shipyard i Galveston, hon har då tillryggalagt

en sträcka motsvarande 14 varv runt jordklotet.

Savannah är ett tekniskt lyckat fartyg som dock

aldrig blir någon kommersiell framgång, hon är ett

kompromissbygge där man satt säkerhet och

pålitlighet före effektivitet och ekonomi.

Savannah reser sammanlagt 390,000 nautiska mil

(720.000km) runt jordklotet.

Hon besöker 77 hamnar i 26 olika länder.

Fartyget besöks av 1.4 miljoner människor

världen över.

De 74 kilo urandioxid U-235 som reaktorn använt

under åren motsvarar en oljeförbrukning på

110.000 kubikmeter olja.

Fartyget tas ur trafik sommaren 1970 och läggs

upp i Galveston, Texas.

I slutet på 1971 avlägsnar man bränslet från

reaktorn och den 10 januari 1972 tas hon

ur service parmanent.

1975 började man avlägsna reaktorn delvis, men

forfarande finns en del lågradioaktiv utrustning

och vatten kvar.

1981 chartras hon ut som museifartyg i Charleston,

South Carolina.

Charteravtalet sägs upp 1994 och fartyget dockas i

Baltimore, Maryland för reparationer.

Savannah registreras 1994 in i reservflottan och

läggs upp nära Newport News i Virginia där hon

blir kvar till 2006 då det är dags för reparationer

på varv i närbelägna Norfolk.

Våren 2008 bogseras Savannah åter till Baltimore

för att man ska sanera de radioaktiva delar som

återstår, ett arbete som beräknas pågå något år till.

Savannah fick 1991 status som historiskt viktigt

objekt av USA:s regering och meningen är att

fartyget som ägs av USA:s maritima myndighet

(MARAD) efter saneringen ska rustas upp genom

privata donationer och åter visas upp som museifartyg.

Bengt Klevtorp