Kärnkraften är på 1950-talet en ny företeelse
vilket innebär att man inte har några
erfarenheter om fördelar eller eventuella risker.
Tidigt väcks tanken om att bygga ett kärndrivet
handelsfartyg med en enkel last, föreslagsvis
då en oljetanker.
USA:s President Dwight D Eisenhower
föreslår 1955 att man skall bygga ett kärndrivet
handelsfartyg för att visa USA:s avsikter att
använda kärnenergin på ett fredligt sätt, detta är
ett led i hans strategi "atoms for peace"
(Operation Candor) ägnat att hålla utvecklingen
inom kärnernergi under kontrollerade former.
Detta ska bli ett exprimentfartyg för att få
erfarenheter av att bygga, driva och bemanna
kärndrivna fartyg.
Savannah byggs som som kombinerat last och
passagerarfartyg med en kapacitet av 9900 ton
gods och 60 passagerare.
Namnet får hon efter hjulångaren SS.Savannah
som 1819 blev det första ångfartyget att
korsa atlanten.
Hon har elva vatentäta sektioner bestående av
bland annat de sju
lastrummen, reaktorrum och maskinrum.
Skrovet är förstärkt runt reaktorrummet för att
bättre skydda reaktorn vid en eventuell kollision.
Reaktorummets placering midskepps innebär att
överbyggnaden är längre akterut än traditionellt
då man lätt behöver få tillgång till utrymmet med
sina specialverktyg för service och
bränslepåfyllning av reaktorn.
Lastrum nr 5 kom därmed att hamna under
överbyggnaden och lastas genom en sidoport
i skrovet.
Fartygets konstruktion gör att det är svårlastat,
hon får därför en specialdesignad lastutrustning
som väger mindre, ska vara enklare att hantera
och som man snabbare ska kunna lasta med
men som dock klarar mindre tyngd.
Denna speciella Bomrigg är dessutom utrustad
med överlastskydd.
Alla lastluckor utom två i lastrum 6 är hydraliskt
manövrerade.
Savannah blir utrustat med den senaste tekniken
inom navigation och kommunikation samt
stabiliseringsfenor för att minska fartygets
rullning i hård sjö.
I december 1961 börjar man ladda reaktorn med
bränsle och en tid med tester och provturer pågår
fram till leveransen den 1 maj 1962.
Första tiden i drift besöker hon nordamerikanska
hamnar fram till man tar in på planerat varvsbesök
för kompleteringar och reparationer i februari 1963.
1964 korsar hon atlanten för besöka en rad
europeiska hamnar och i början på september detta
år gästar hon Helsingborg.
Fartyget ligger vid oljehamnen i Sydhamnen och är
öppet för besökare, en del av stadens skolor har
ordnat studiebesök på fartyget för sina elever.
I september 1965 lämnar fartyget New York med
sin första kommersiella last bestående av styckegods.
1968 är det dags för första bränslebytet vid Todd
Shipyard i Galveston, hon har då tillryggalagt
en sträcka motsvarande 14 varv runt jordklotet.
Savannah är ett tekniskt lyckat fartyg som dock
aldrig blir någon kommersiell framgång, hon är ett
kompromissbygge där man satt säkerhet och
pålitlighet före effektivitet och ekonomi.
Savannah reser sammanlagt 390,000 nautiska mil
(720.000km) runt jordklotet.
Hon besöker 77 hamnar i 26 olika länder.
Fartyget besöks av 1.4 miljoner människor
världen över.
De 74 kilo urandioxid U-235 som reaktorn använt
under åren motsvarar en oljeförbrukning på
110.000 kubikmeter olja.
Fartyget tas ur trafik sommaren 1970 och läggs
upp i Galveston, Texas.
I slutet på 1971 avlägsnar man bränslet från
reaktorn och den 10 januari 1972 tas hon
ur service parmanent.
1975 började man avlägsna reaktorn delvis, men
forfarande finns en del lågradioaktiv utrustning
och vatten kvar.
1981 chartras hon ut som museifartyg i Charleston,
South Carolina.
Charteravtalet sägs upp 1994 och fartyget dockas i
Baltimore, Maryland för reparationer.
Savannah registreras 1994 in i reservflottan och
läggs upp nära Newport News i Virginia där hon
blir kvar till 2006 då det är dags för reparationer
på varv i närbelägna Norfolk.
Våren 2008 bogseras Savannah åter till Baltimore
för att man ska sanera de radioaktiva delar som
återstår, ett arbete som beräknas pågå något år till.
Savannah fick 1991 status som historiskt viktigt
objekt av USA:s regering och meningen är att
fartyget som ägs av USA:s maritima myndighet
(MARAD) efter saneringen ska rustas upp genom
privata donationer och åter visas upp som museifartyg.
Bengt Klevtorp