Väggarna i bostadsdelen "klinades",
dvs facken mellan bjälkarna försågs
med flätade knippen av hassel på
vilka "klinades" stampad lera som
putsades och målades. Kvarndelen
var viktigast och här fyllde man
facken med tegelstenar lagda i
lerbruk. I sin nybyggda villa
inflyttade Sven tillsammans med sin
hustru Cecilia och nu malde man mjöl
till slottets ägare och till andra
spannmålsodlare i grannskapet.
År 1853 avled Cecilia och Sven
överlämmnade arrendet till sin, som
det då hette, "tillemnade svärson"
Nils Persson mot ett generöst tilltaget
undantagskontrakt. Nils Persson var
"mölle-sven" från någon av möllorna i
Helsodalen. Detta kontrakt finns
bevarat och har tidigare publicerats
i Helsingborgslitteraturen.
År 1853 påbyggdes bostadsdelen med
en våning, och här flyttade Pålsjö
möllas byggare in för att njuta av sitt
otium (=Otium cum dignitate, latin: vila
med värdighet). Sven Andersson avled
1871 och lägenheten blev därefter uthyrd. Efter en senare hyresgäst, sadelmakare Vallberg, fick lägenheten namnet "Vallbergs vind".