sundsutsikt.se

Huvudsidor:

Helsingborgs gasverk 1857 - 1986, stadsgastiden

Utdrag ur Allmänna Öresundsposten den 30/12 1859

"Till firande af gaslysningens införande i Helsingborg hade på

inbjudan af stadens förman, hr handlande Hafström och

bataljonshästläkare W. Petersen, ett större antal af stadens

invånare i onsdags afton samlat sig å fru konsulinnan

Hallbergs salong, dit herr ingenjör Milne, gasverkets anläggare,

samt gasdirektionens medlemmar blivit inbjudna. Salen var

upplyst medelst gas och i mitten häraf syntes en af hr kamrer

Bäcklund artistiskt utförd transparent med inskriften: "Ära åt

upplysningens befrämjare". Hr borgmästare Wejlander

öppnade festen med en intressant historisk överblick af

gatubelysningen i staden och utbragte en skål för

gaslysningskommittén, direktionen och gasverkets anläggare.

Därefter företog sällskapet, med Skånska Husarmusiken i

spetsen, en marsch genom stadens berörda gator. Efter

återkomsten intogs en väl arrangerad sup, varefter hr kontrollör

Tellbom deklamerade verser. En mängd skålar proponerades,

nämligen af hr konsul Roth för hr borgmästare Wejlander, af hr

handl. Hafström för hr konsul Roth, af den sistnämnde för

värdarna, af hr Petersen för hr bankdirektör Henckel, af hr

konsul Engberg för kvinnan. Känslan af att man firade en

upplysningens fest, hade stämt alla till glädje, vartill såväl de

spirituella kvädena, som många luftiga tal bidrogo. Till slut

inbjöds och betackades gasverksarbetarna, varefter

gillet upplöstes."

Gasverkets historia 1871 - 1907

Utvecklingen och användningen av gas gick fort och redan efter ungefär 10 år var det dags att genomföra

omfattande om- och tillbyggnader vid gasverket samt att uppföra ytterligare en gasklocka av mindre

format som rymde 285 m3. I och med detta var tomten vid Gasverksgatan i stort sett utnyttjad och när

man förstod att man skulle behöva bygga ytterligare en gasklocka, så anlades denna vid nuvarande

gasverkstomten på Sandgatan. Detta blev första steget i planeringen av ett helt nytt gasverk.

Den nya gasklockan byggdes under åren 1885-1886 och fick en rymd av 1.700 m3. Efter denna ökning

av klockutrymmet fyllde gasverket behovet till hösten 1897, då det planerade nya gasverket igångsattes

och det gamla försvann. Det nya gasverket vid Sandgatan var med den tidens mått en stor anläggning

och var försett med retorthus, reningsapparater, kolhus, regenereringsskjul, tjärcisterner samt ännu en

gasklocka på 4.500 m3. Behovet av gas utvecklades starkt och redan år 1904 var det återigen dags att

utvidga gasverket med fler retorter, en andra exhauster mm. 1 samband med tillbyggnaden drog man

också fram järnväg, så att kolet kunde transporteras med järnvägsvagnar från hamnen. Tidigare hade alla

transporter skett med hästskjutsar och under årens lopp var det många tusen hästvagnar som dragit den

svarta kolen till gasverket. Under åren 1904-1907 uppfördes ett nytt stort retorthus med kozéugnar samt

ännu en gasklocka, nu på inte mindre än 12.000 m3. Kapaciteten vid gasverket var nu

uppe i 8.500 m3 gas per dygn.

Gasverkets historia 1917 - 1930

Användningsområdet och populariteten för gas steg oavbrutet under första delen av 1900-talet. Det var nu framför allt hushållen och industrin som tog gasen i sin tjänst. År 1900 hade Helsingborg ca 25.000 invånare och gasverket levererade ungefär 1 miljon m3 gas. År 1925 hade Helsingborgs folkmängd fördubblats och uppgick till ca 50.000 invånare, men gasverket hade 1925 en leverans som var fyra gånger så stor som den var år 1900. Åren 1917-18 uppfördes ett nytt ugnshus med vertikalugnar samt en ångcentral och en saltfabrik i den äldsta retortbyggnaden. Gasverket hade nu på ca 10 år fördubblat sin kapacitet och hade år 1918 en produktionsförmåga av 17.000 m3/dygn. Det började dock att komma en konkurrent till gasen, nämligen elektriciteten. Denna konkurrens drabbade i första hand gatubelysningen. År 1919 hade Helsingborg inte mindre än 1.015 gaslyktor, men dessa började nu i allt större utsträckning att elektrifieras och användningen av gaslyktor för att ge ljus på gatorna minskade successivt och 1940 togs den sista gaslyktan för gatubelysning ur drift. År 1925 byggdes en ordentlig kolgård vid hamnen och man började att forsla kolen till gasverket med lastbil. Redan 1928-29 var det åter dags för tillbyggnad av verket. Ugnshuset försågs med ytterligare 2 vertikal kammarugnar och man uppförde också nya reningsanläggningar samt ett nytt kokssorteringsverk och så kom den första avgaspannan till. Gasverkets produktion hade nu stigit till 30.000 m3/dygn med det ena reningssystemet i drift och till 40.000 m3/dygn med båda systemen i drift.

Några minnesbilder från anställda vid Gasverket

(Intervjuerna är gjorda 1959 i samband med Gasverkets 100-årsjubileum)

Utdrag ur intervju med f. d. lykttändaren Karl Rydberg, född 1871: "Rydberg anställdes vid gasverket 1913. Han berättar att de första gaslyktorna var försedda med flatbrännare. Tändningen skedde med hjälp av kikkran från stege. Senare kom den s. k. strumpbrännaren. Staden var indelad i tänddistrikt med ca 65 lyktor per distrikt. Tändningen och släckningen skedde med en stake som var försedd med en krok som omställde kikkranen. Tändningen tog ca 1 timma i anspråk. Senare kom automatik för tändningen. Det fungerade så, att en tryckvåg från gasverket påverkade en omställningsanordning som släppte fram gasen till brännaren, som då glödde under icke brinntid. När automattändningen kom, utökades antalet lyktor per distrikt till 150. Lykttändarens uppgift bestod då i kontroll av att lyktorna brann. Lykttändarens arbete ansågs finare än vanliga gasverksarbetares. De kunde gå finare klädda. En lykttändare som skulle annonsera när han skulle gifta sig, kallade sig för "Tjänsteman vid stadens belysningsverk".

Utdrag ur intervju med f.d. ugnsarbetaren

Jöns Strandkvist, född 1869:

"Förr i tiden var man sannerligen inte bortskämd när det gäller tekniska hjälpmedel. 1 det äldsta ugnshuset gick arbetet tillväga på det mest primitiva sätt. När man skulle ladda retorterna, som var liggande, utfördes detta av två man som var placerade på var sin sida om retortern och med taktfasta rörelser skyfflades kolen in i den ca 3 meter långa retortern. Då gällde det att hålla takten, så att man inte möttes på samma gång i retortmynningen, för då blev det en bom. Och nog blev det "bom" ibland, när gubbarna hade fått för mycket att dricka till frukost. Sprit på arbetsplatsen var inte ovanligt på den tiden. När retortern skulle tömmas rakades koksen ut i en järnkorg som var upphängd på två hjul och drogs ut till ett vattenkar, där koksen släcktes och då detta var gjort forslades den bort till koksbingarna som låg ca 100 meter från ugnshuset. Kolet fick skiftesarbetarna själva köra in på skottkärror. Eldningen i generatorerna försiggick på samma sätt som vid retortfyllningen, d. v. s. med skyffel. Åtta timmars skift tillämpades och det förekom inte några fridagar. Arbetstiden var alltså 56 timmar i veckan. Lönen var 21kr / vecka. Det utgick ingen sjukersättning men vi hade fri läkare. Vi hade inga fria arbetskläder och ingen klädesersättning. På den tiden tillverkade också gasverket ett ammoniaksalt som var ett kraftigt verkande gödningsämne och detta såldes till gödningsfabriker både i Sverige och utlandet, ja ända till Japan. "

Gasverkets historia 1930-1960

Gasverket under de här åren utvecklades, anpassades och växte oavbrutet. 1 början av trettio-talet byggdes ett stort tjärdestillationsverk och i början av 1940 behövde man bygga ett nytt kokssorteringsverk och ett bensolverk. Gasklockorna blev allt större och 1951 - 52 byggdes den stora gasklockan som rymmer 20.000 m3 och som då ersatte den klocka som fungerat ända sedan 1885. År 1956 anskaffades en ny avgaspanna och 1958 var det dags att bygga om gasklockan från 1904. Man har alltså ständigt byggt nytt, gjort om- och tillbyggnader och alltid sett till att gasverkets kapacitet har legat i nivå med den alltmer ökade efterfrågan.

De produkter förutom gas som producerades vid gasverket som biprodudukter t. ex. koks, ammoniak och tjära såldes och gasverkets lönsamhet var god fram till 1950-talet, då el- och oljepriserna var mycket låga i förhållande till kolpriserna.

Lönsamheten sjönk och i början av 1960-talet beslöt stadsfullmäktige att uppdraga åt affärsverksstyrelsen att uppföra ett spaltgasverk samt avveckla kolgasverket. Gasframställning genom spaltning är en kemisk process där lättbensin är råvaran.

Gasverkets historia 1960 - 1966

Uppförandet av det nya spaltgasverket påbörjades 1963 och i februari 1964 kunde provdriften startas.

Under provdriften exploderade spaltverket den 11 april 1964 och blev i det närmaste totalförstört. Lyckligtvis skadades inga människor. Kolgasframställningen hade inte hunnit avvecklas helt, varför den "gamla" gasframstälningen kunde återupptagas. Fartyg med kollaster som var destinerade till gasverk i andra städer omdirigerades och allt kunde fungera. Återuppbyggnaden påbörjades omgående och redan i oktober 1964 kunde spaltverket tas i bruk. Sedan dess har det fungerat utan större problem. Landskrona som fram till 1966 haft ett kolgasverk, avvecklade detta och tecknade avtal om leverans av spaltgas från Helsingborg. Leveranserna skedde via en ledning som i huvudsak följde Landskronavägen. År 1983 hade Landskrona avvecklat sina gasabonnenter och gasleveranserna avslutades

Gasverkets historia 1857 - 1859

Under de många år som förflutit sedan sockenstämman i Helsingborg den 29 oktober 1857 beslöt att tillsätta

en kommitté för att utreda behovet av ett gasverk, har en fantastisk utveckling av energibehovet skett. I England

hade man redan i början av 1800-talet börjat bygga gasverk där stenkolsgas kom till användning. I Sverige var

Göteborg först med ett gasverk år 1846. Efter ett drygt års utredningsarbete, beslöt stadens röstberättigade

invånare att uppföra ett gasverk. Gasen skulle i första hand användas för belysning av gatorna och ersätta de

olja- och fotogenlyktor som fanns. Staden lånade 75.000 riksdaler riksmynt i Helsingborgs Sparbank och

startade byggandet. Det första gasverket låg vid Gasverksgatan, vid nuvarande Tingshuset. Man engagerade

den engelske ingenjören H. A. Milne som entreprenör och ledare av arbetet. För dessa 75.000 riksdaler fick

man ett gasverk med 4 ugnar med vardera 3 retorter samt reningsapparater och en gasklocka som rymde

510 m3, samt 100 st. gaslyktor som placerades ut inom den centrala stadskärnan. Dessutom skänkte

H. A. Milne den ståtliga kandelaber som fortfarande står kvar på Stortorget. Dagen före julafton 1859 öppnades

gasverket och stadens invånare kunde se sina gator klart upplysta av gas. Magistraten hade bestämt att

belysningen skulle vara tänd mellan klockan 17:00 - 23:00 från den 1 september till den sista april. Om det

inte var månsken, skulle en tredjedel av lyktorna få vara tända ända fram till klockan 01:00.

Gasverkets historia 1967 - 1986

1 samband med oljekriserna på 1970-talet minskade lönsamheten på grund av ökade bensinpriser. Antalet gasabonnenter minskade också beroende på att de nybyggnader som uppfördes, installerade elspisar. Gaspriset för industrin steg, varför industrikunderna gick över till olja eller gasol. Frågan om gasverkets nedläggning blev aktuell. En utredning visade att gasverkets lönsamhet inte skulle kunna bli tillfredsställande i framtiden. Kommunfullmäktiges beslut blev, att spaltverket skulle avvecklas senast till halvårsskiftet 1987. Avvecklingen startade och i december 1986 var det dags att stänga kranarna på gasverket. 1 juni 1981 skrevs ett avtal med dåvarande AB Sydgas om naturgasdistribution i Helsingborg. Flertalet gasvärmekunder erbjöds naturgas och övriga har erhöll el- eller fjärrvärme. Samtliga hushållsspisar för gas ersattes med elspisar. Avvecklingen gick bra och alla kunder upplevde övergången positivt.

Epilog

En epok var slut. En epok, som hade haft stor betydelse vid uppbyggnaden av vårt industrialiserade samhälle. Stadsgasen var den första kommunala energiformen som serverade produkten vid användningsplatsen. Den förbättrade möjligheterna till belysning, matlagning, uppvärmning av lokaler och förbrukningsvatten. Många industrier erhöll en bekvämare energiform. Lönsamheten för tillverkning och distribution av stadsgas hade blivit sämre varför andra energislag tagit över. Stadsgasen hade gjort sitt. En epok var slut, men en ny kom i stället. Den äldsta kommunala energiformen fortsatte. Dess popularitet har växlat genom åren allt eftersom andra energiformer kommit fram. Gasen tog ny fart och fick nu större betydelse för världens energiförsörjning än tidigare. Sverige var ända fram till år 1985 ett U-land vad gäller gasenergi i jämförelse med övriga industriländeri Europa, vilket nu ändrades. Från Sibirien i Ryssland, Marocko i Afrika och från Nordsjön går gasledningar som är förbundna med varandra så att maximal leveranssäkerhet erhålles. Utbyggnader pågår hela tiden för att trygga Europas energiförsörjning. Motsvarande gäller för USA och Kanada. Naturgasen kom för att stanna. I Helsingborg transporteras numera även biogas i ledningarna som kommer från matavfall på NSR:s biogasanläggning och från NSVA:s reningsverk vid Västhamnen. Ledningsnätet är nu även utbyggt till samhällena utanför Helsingborgs tätort. Gasen har fått ett stort användningsområde till exempel i industriella processer, som råvara i industrin, i kraftvärmeverk, för uppvärmning av fastigheter och småhus, uppvärmning och koldioxidgödsling i växthus samt som fordonsbränsle. I många länder i Europa ersätter naturgas kol och olja i anläggningar för enbart elproduktion. Bland företag i Helsingborg som använder gas kan nämnas Zoegás för rostning av kaffe, Kemira för framställning av reningsmedel och blekmedel, Nutisal för rostning av nötter, Allers och Printagon för tryckning av tidskrifter. Gasen används också som bränsle till stadens och regionens bussar och i restauranger, däribland på Väla köpcentrum. Gasen står numera för en tredjedel av Öresundskrafts energileveranser i Helsingborg och har genom åren ersatt stora mängder olja vilket har inneburit en stor miljöförbättring för staden. På Stortorget står fortfarande den ståtliga kandelabern kvar från den första dagen gasen släpptes på år 1859.