sundsutsikt.se

Asa-Thor byggdes som minfartyg 1884 på örlogsvarvet i Köpenhamn för den

danska flottan och fick namnet ”Minekran IV”. Fartyget inköptes 1931 från

danska flottan av Nordisk Rute og Faergefart A/S i Köpenhamn med Albert

Jensen som redare. Hon byggdes om våren 1931 vid Howaldswerken i Kiel,

Tyskland till färja för leden Helsingborg - Helsingör, hon blev den första rena

bilfärjan som trafikerat denna led. Under däck inrättades en matsal med sex

stycken bord, en icke-rökare salong och en kiosk. Bildäcket var en stor

fyrkantig plattform placerad framför den lilla styrhytten i aktern och ut över

fören så att man fick plats till cirka 20 stycken personbilar. Albert Jensen

hade nu också skaffat tilläggsplatser både i Helsingborg och Helsingör.

Det gamla ångdrivna minfartyget var nu ombyggt till bilfärja och omdöpt

till Asa-Thor, den 12 juni 1931 gick den privata sundsfärjan på invigningstur

under stor uppmärksamhet och dagen efter startade de reguljära turerna.

Färjan hade i Helsingör tilläggsplats vid södra piren och i Helsingborg lade

man till vid Köpenhamnskajen och gamla tullhuset intill där Sundsbussarna

senare fick sin terminal. Själva invigningen blev en folkfest med en musikkår

spelande ombord när färjan avgick. Mitt i sundet stoppades maskinen och

godsägarinnan Clairenore Söderström från Asa herrgård i småland förrättade

dopet av färjan till Asa-Thor. Hon blev snabbt en populär färja och

gjorde med sina 8 knops fart elva dubbelturer på vardagar och 13 på söndagar

och helgdagar där den första turen från Helsingborg hade avgång klockan

06:50 och den sista klockan 00:45. Priset för en dubbeltur var 75 öre.

Varje dag fraktade färjan cirka 500 bilar mellan de bägge städerna.

Den 15 september var högsäsongen slut och färjan lades upp över vintern

i Köpenhamn. Under vinteruppehållet togs ångmaskinen bort och när färjan

åter började trafikera HH-leden sommaren 1932 gjorde man det med moderna

dieselmotorer på 320 hästkrafter och maxfart på 10 knop. Fartyget hade en

lyckosam tid fram till andra världskriget bröt ut i september 1939 då

trafiken upphörde. Fartyget var upplagt fram till 1941 då det övertogs av tyska

marinen (Oberkommando der Marine) i Kiel och blev ombyggt till minsvepare,

efter krigsslutet 1945 lämnades fartyget åter till Danmark. År 1947 såldes

fartyget till Rudkøbing - Vemmernæs Färgerute A/S som åter lät det byggas

om till bilfärja. Hon fick nu namnet Siösund och sattes in på leden Rudköbing -

Vemmeraes där hon gick fram till oktober 1957 då hon såldes till Antonio

Colnadrea i Neapel, Italien. Fartyget fick namnet Citta di Pozzuoli och sattes

i trafik mellan Neapel och Ischia, en ö strax utanför Neapel. Efter diverse

ombyggnader hade hon nu måtten; längd 35,96m, bredd 5,67m,

djupgående 2,75m, 176 bruttoton, 93 nettoton och kunde ta 300 passagerare

samt 18 bilar. År 1970 såldes hon vidare till Società Navigazione Insulare

SPA i Messina på Sicilien och fick nu namnet Marina di Lipari och med

detta slutar hennes vidare kända öden.

Bengt Klevtorp